Genom åren har jag ändrat vad jag gillar och inte gillar, som de flesta gör. Att gå från att dricka en liter mjölk om dagen till att dricka absolut ingen. Från att förakta svamp – deras närvaro i en maträtt som gör den oätlig – till att inte kunna få nog av dem. Jag har gjort några fler måltider än jag skulle vilja erkänna av en massiv skål med kokta svampar. Från att begära cocktailkorvar i burkar som min födelsedagsmiddag till att undvika att ens titta på dem i mataffären för att inte käka munkavle.
Våra smaker utvecklas med tiden
Många tror att vår smak utvecklas till att bli mer och mer sofistikerad. När allt kommer omkring, om du kan uppskatta en fin whisky serverad prydlig och lite god illaluktande ost, måste din smak vara finare. Höger?
Genom alla smakförändringar har det funnits en som alltid har förblivit densamma. Oliver. Jag hatar dem. Jag avskyr dem.
En övertygad olivhatare
Innan du dömer, lita på mig. Jag har försökt mycket att tycka om dem, genom att äta alla typer av oliv som tillagas på flera olika sätt, men nej. Hatet fanns kvar! Och för någon som älskar fermenterad, inlagd och saltad mat var det verkligen konstigt att inte gilla oliver. Det är det enda jag inte tål att äta.
En fruktansvärd händelse gjorde saken ännu värre! En av mina kockar lagade middag till mig. Han gjorde mig en pasta med soltorkade tomater, spenat och kronärtskockshjärtan. Säkert för en olivhatare som mig eller hur? Fel! Gömd inuti kronbladen på ett av kronärtskockshjärtan var en oliv!
Vilken otäck överraskning! När jag bet ner på oliven tog det all min självkontroll för att inte spotta ut den på min tallrik (jag satt bredvid två av mina stamgäster i baren). Jag ursäktade mig själv med full mun medan jag sprang till baksidan av huset för att spotta ut det. Han hävdar än i dag att det inte var avsiktligt. När han höll på att gröpa oliver medan han gjorde min middag i slutet av kvällen, måste en ha halkat i pannan...Sannolik historia.
Älska det eller hata det
Det finns ingen mellanväg. Antingen håller folk med eftertryck med mig i mitt förakt för oliver, eller så håller folk inte med och förkunnar sin odödliga kärlek till dem. Det verkar vara en av de sakerna, som svart lakrits eller tequila, som du antingen älskar eller hatar.
Jag är desperat efter att överskrida gränsen mellan hat och kärlek till oliver, och jag har pillat runt med oliver och försökt förvandla dem till något jag tycker om. Och äntligen gick det upp för mig, rök!
Vem skulle kunna tänka sig att röka oliver?
Välj tre olika sorters oliver, torka dem och lägg dem i en perforerad aluminiumform. Rök sedan vid 200°F i en och en halv timme.
Du kan experimentera med några olika bisquetter; al, hickory och ek, men för mig fungerade hickory bäst. Slutresultatet blev så läckert! Jag älskade dem och åt dem i en handfull. Att röka oliverna dämpade den alltför skarpa smaken och gav en fin hint av välsmakande röksmak. De var perfekta!
De gör ett perfekt cocktailpartysnack!
Även om jag hade lovat att spara några till en vän... slutade jag med att äta upp alla och var tvungen att röka mer för henne...och lite till för mig själv.
Vad stolt över mig själv! Jag är ingen kräsen, jag äter vad som helst, även oliver (så länge de är rökta)! När det finns lite ledigt utrymme i min rökare, kommer det säkert att finnas en bricka med oliver att snacka på medan jag jobbar. Dessa små bitar skulle också vara ett bra cocktailparty!
