Överraska med en rökt julskinka i Bradleyröken

Det finns väl få maträtter som vi svenskar har ett så särskilt förhållande till som julskinkan? När får man börja njuta den, ska den vara kokt eller ugnsbakad, vilken typ av griljering gäller? I och till vilken temperatur ska den lagas? Ska den vara saftig som vårt vanliga smörgåspålägg eller köras lite längre så att den där typiska julskinkesmaken kommer fram? Om vi lyckas enas om tillagningen av julskinkan så fortsätter det i nästa steg. Vad för senap är att föredra och på vilket bröd ska den ligga? Vi gör alla olika men har lika rätt. För det är det som är så fint med julskinka. Det finns inga rätt eller fel. Det finns bara allas våra egen variant av julskinka.

Om julskinkan vet vi egentligen inte så mycket. Det är ibland enklare att datera rätter som Karl XII:s kåldolme, än rätter som är att beteckna som våra egna. Det man vet är att julskinkan i sin nuvarande form åtminstone fanns till bords i slutet av 1800-talet. I nationalromantiska julmålningar som de av Jenny Nyström gjorde det sig bra med en stor köttbit som visade på välstånd och överflöd. Den ska då främst ha njutits av de mer välställda, medan de mindre bemedlade fortfarande kanske åt gris, men inte julskinka på det vis vi känner. Andra menar att julskinkan har sitt ursprung redan i vikingatiden. Att den skulle härstamma från den särskilt livsbejakande grisen Särimner som återuppstod lagom igen till nästa gille. Visst höll vikingarna grisar och säkerligen åts det griskött vid stora högtider, men jul firades ju inte förrän först långt senare.

Men vad är en julskinka? Julskinka är inte en särskild bit utan består oftast av flera styckdelar. I regel består en stor odelad julskinka av flera delar som innanlår, ytterlår, rulle, lägg, rostbiff och fransyska. Denna större ursprungsskinka delas sedan i två, tre eller fyra delar för att i storlek passa slutkonsumenten. Denna kombination av olika styckdetaljer och hur de sedan delats är förklaringen till att ingen julskinka är den andra lik. Vare sig i form eller textur.

Jag har förstått att många har svårt att ta till sig nya sätt att tillaga något som rymmer så mycket känslor. Julskinkan är inte bara mat utan fungerar som en symbol för allt det som vi uppskattar med julen. Det är som att den runda griljerade köttbitens tradition rymmer en del av den trygghet som vi så gärna vill känna. Hur julskinkan tillagas är också en del av denna tradition, varför det för många är svårt att våga på nya sätt. Många verkar uppleva ett mervärde i att närmast rituellt återskapa en likadan julskinka år efter år. Jag menar att det är viktigt med traditioner, men ger inte särskilt mycket för principer. Inte ens när det kommer till julskinka. Av den anledning väljer jag, liksom tusentals skåningar att röka julskinkan. Resultatet blir en långsamt tillagad julskinka med lagom avvägd röksmak. Det vi förknippar med julskinkan finns fortfarande kvar, men med en ton av rök. Förresten är rökning ett tillagningssätt med en historia som går bra mycket längre tillbaka än julskinkans.

Till min rökta julskinka serverar jag gärna en hemgjord akvavitsenap. Den rökta julskinkan lägger jag helst på ett levainbröd, medan jag dricker ett glas julmust så skummigt att jag får mustasch.
Vi på Bradley vill önska er en underbar jul med massor av rök och hårda Bradleypaket!

Rökt julskinka
En färdigrimmad julskinka av valfri storlek
alspånsbriketter

Gör så här:
Skölj av skinkan under rinnande kallt vatten. Torka sedan av med rent papper. Lägg sedan på galler och låt torka upp i kyl under ett dygn. En torr skinka gör att den får en finare färg och mer obitter smak av röken. (Har man bråttom kan man torka upp skinkan under en timme på 60°C i varmluftsugn.) Stick in en ugnstermometer.
Rök sedan julskinkan på galler i mitten av röken. Rök i 70-80°C. Beroende på storlek tar det olika lång tid. En skinka på ungefär 2,5kg tar cirka 12h beroende på tjocklek. Vi föredrar en måltemperatur i skinkan på 68-70°C. För kraftigare färg kan man när skinkan börjar närma sig måltemperaturen höja värmen till 140°C.
Då skinkan nått sin måltemperatur tas den ut och får svalna på bänken.
(Är utetemperaturen mellan 0-5°C kan man med fördel släppa ut värmen ur rökskåpet, stänga dörren och sedan låta skinkan ligga kvar och svalna i röken. Rökskåpet rymmer så mycket rökarom att det bidrar till att fortsätta smaksätta skinkan även under tiden som den svalnar.)

Akvavitsenap
300 ml äppelcidervinäger
10 msk florsocker
160 g ljusa senapsfrön
4 msk senapspulver
1 dl akvavit
0,5 dl apelsinjuice
4 tsk flytande honung
salt & peppar

Gör så här:
Sjud upp vinäger, socker och senapspulver tills det löser sig. Tillsätt senapsfröerna. Låt sjuda tills hälften av vätskan återstår.
Slå ned allt i en mixer och låt den jobba ett tag.
Tillsätt akvavit, apelsinjuice och honung. Kör i mixern ytterligare en stund på låg hastighet. Låt kallna och smaka av med salt och peppar.
(Vill man ha en helt alkoholfri senap kan man låta alkoholen sjuda med i receptets första moment. Skulle senapen sedan bli för trögflytande kan man spä den med en skvätt vatten i sista steget.)

 


Revbensspjäll med smak av jul – ännu en tradition

juliga revben

Granen är pyntad, Gävlebocken står (i skrivande stund) ännu stolt och det har börjat bli lite vitt runt omkring oss. Nu är det inte långt kvar till vår största högtid, men innan dess lite om något som glömts bort. Jag vill passa på att påminna om att det är “Thomas fylletunna” idag. Begreppet innebär inte att någon Thomas nödvändigtvis har tittat för djupt i glaset, utan är en folklig benämning på den dag då det förr blev tillåtet att provsmaka julölet. Thomas råkar bara ha namnsdag denna dag. Vilket säkert är jättekul för honom?! Det framgår av levnadsbeskrivningar att dricka öl förmodligen är den äldsta svenska jultradition som man känner till. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte? Personligen tror jag att det är mycket mer troligt att man upprepade gånger långt tidigare åt någonting rökt runt jul. Att röka mat torde således vara vår äldsta jultradition. Man äter ju först och blir törstig sen. Hur tänkte levnadshistorikerna här?

För att fira denna gastrohistoriska insikt bjuder vi på revbensspjäll till jul. Revbensspjäll med juliga smaker är en tradition för många. Själv har jag stött på dem lite sporadiskt, men inte tidigare gjort några själv. När juliga kamben kom på tal visste jag därför precis vad jag skulle göra.
Ni kanske minns 3-2-1-ribsen som jag presenterade för någon sommar sedan här på Bradley? Tillvägagångssättet i det receptet är en ensam bred rak väg med räcken fram till en festmåltid. Helt perfekt för julbordet. Så röj undan sommarens BBQ-kryddor och ta fram kanelen, ingefäran, nejlikorna, muskoten och alla de andra smaker som vi så varmt förknippar med julen. När revbenen fått röka några timmar med kryddorna väl inrubbade, tar vi fram julmusten. Köttet som nu börjat få fin färg får sedan ånga vidare i den juliga drycken innan det målas med en glaze på bl.a. rönnbärsgelé, riven färsk ingefära och apelsin.

Nu krävs det bara en jul till med revbensspjäll så har vi skapat oss en ny jultradition. Nöjd med revbenen och för att hylla mina förfäders slit, unnar jag mig en kall öl till det rökta. Till revbenen ställer vi fram en rippad smörstekt grönkål och hemgjord rödbetssallad.

God Jul önskar vi på Bradley!

Revbensspjäll med smak av jul – recept 4-6 personer
4,5 kg kamben
1 L julmust (ej light)

saltlake

3 L vatten
3 dl salt
1 dl socker

Rub
2 msk ingefära
2 msk koriander
2 msk spiskummin
0,5 msk muskot
0,5 msk kanel
0,5 msk nejlikor (malda)

Glaze
ca 3 dl rönnbärsgelé
1 dl riven färsk ingefära
1,5 dl apelsinjuice
3 msk farinsocker

Börja med saltlaken redan kvällen innan. Koka upp vattnet med salt och socker. Låt lösa upp och kallna till kylskåpskallt. Lägg sedan ned kambenen och låt rimma kallt över natten (12-18h).
Dagen efter – starta Bradleyröken på 110°C och sätt igång rökfunktionen. Jag använder albriketter. Skölj kambenen under kallt vatten och torka av ordentligt.

Blanda ihop de torra kryddorna till en rub och arbeta in kryddblandningen på köttets båda sidor. Sprid sedan ut revbenen på gallren och ställ in i röken. Låt sedan gå i 3h.

Plocka ut revbenen. Gör sedan en enda “balja” av flera lager aluminiumfolie. Lägg ned samtliga spjäll i folien och slå över julmusten. Täck sedan så att allt är helt förslutet med mer folie. Ställ åter igen in i röken på samma temperatur, men med rökaggregatet avslaget. Låt stå i ytterligare 2h.

Gör under tiden ordning glazen. Låt samtliga ingredienser sjuda ihop i en kastrull.
När tiden är inne är det dags att ta ut spjällen ur folien och lägga upp dessa på gallren igen. Pensla kambenen på båda sidor med glazen och ställ åter igen in i Bradleyskåpet. Samma temperatur (110°C) som tidigare, men nu med rökfunktionen påslagen. Låt stå i ännu 1-2h.
Servera med valfria tillbehör.

rub och kamben

rubbade kamben redo för röken

äntligen redo för rökning

glaze

rökta kamben 


Varmrökt fläskarré – smörgåsmat

smörgåspålägg

Jag är en jagande samlare. Jag tror det började redan i tidig ålder? Det fanns en tid då jag samlade på busstidtabeller. Jag menar det. Jag var uppe i långt över hundra stycken innan jag slutade. Lådan i mitt i skrivbord var proppfull, innan jag senare tappade intresset när de inte längre var aktuella. Jag har också i hela mitt liv gillat att fiska och jaga. Jag gillar spänningen, väntan, naturupplevelsen, ögonblicket när det “händer” och känslan av att faktiskt vara nära och att kunna leva av naturen. Nu lät jag lite som en viss skånsk farbror med egen gård, kattungar, gäss och potatisland, men det är sant. Jag gillar det. De få gånger jag numera får möjlighet. Jag inser dock att det egentligen bara beror på mig själv att det sker för sällan. Jag har väl aldrig tidigare i livet haft sådana möjligheter att faktiskt komma iväg som nu. Ibland förstår jag inte hur jag själv tänker. Iväg med mig!
Det här med att samla i varje fall. Jag gillar att bygga upp matförråd, att ligga före. Smörgåsar går ju åt på löpande band i de flesta svenska hem. Hur många paket med färdigskivad rökt skinka köper man inte under ett år? Så varför gör jag inte eget pålägg? Mycket godare och mycket nyttigare. Jag var inne på det redan i ett tidigare inlägg, men nu har det blivit verklighet. Det är otroligt tillfredsställande att fylla upp röken med något man förberett sedan några dagar innan. När dörren till rökskåpet sedan stängs bakom köttet och röken sipprar ut, är det svårt att vara tålmodig. Jag går som katten runt het gröt. Drar in dofterna och kikar både otåligt och för ofta på köttermometern.
Denna gång rökte jag tre olika köttstycken. Huvudattraktionen var den hela fläskkarrén, men även en ryggbiff och två stycken sidfläsk fick röka med som en ren bonus. När man ändå startar röken är det ju dumt att inte fylla upp den ordentligt. Åtta kilo kött sväljer den utan problem. Ryggbiffen kommer att bli fingermat till en kall öl i vårsolen.
Man börjar med att torrsalta köttet. I receptet nedan har jag i mängderna utgått ifrån ett kilo kött. Smaksättningen kan man förstås göra lite som man vill med, men mängderna nitritsalt, vanligt salt och socker tycker jag är bra avvägda. Våren är en perfekt tid att komma igång med rökningen på allvar. Dessutom slipper man frysa varje gång man “bara ska ut och titta till röken lite…”

Varmrökt fläskkarré – recept
1 kg fläskkarré (en hel bit)
25 g salt
15 g muscavadosocker
5 g nitritsalt
2,5 g cayennepeppar
2,5 g nymalen svartpeppar

Blanda ihop alla kryddor.
Parera fläskkarrén sa att kanterna blir jämna och fina. Ta bort överflödigt fett på utsidan.
Stick sedan hål in till mitten av karrén med en potatisnål. Man bör “picka” ganska så många gånger från alla sidor. Detta gör att saltningen tränger in bättre, det kommer smaka mer, hållbarheten blir längre och köttet får en jämnare färg efter rökningen.
Gnid in köttet med kryddblandningen. Lägg sedan in i kylen i en plastpåse. Ställ sedan någon tyngd på köttbiten. Massera och vänd köttet varje dag. (Har man en vakuumförpackare så går det utmärkt att vakuumförpacka köttet. Det snabbar dessutom på gravningen något). Köttet får vila i kyl i ungefär fyra dagar. Är köttbiten större, kan den gärna ligga i någon dag till.
Ta ut köttet och skölj av med vatten. Torka sedan av köttbiten. Bäst blir det om man har tid att lägga biten på ett galler och låta vila otäckt i kylen över natten. (Ytan på köttet efter rökningen blir mycket bättre om köttet är helt torrt).
Rök sedan köttet, gärna med äppelbricketter, men hickory är också gott.
Jag röker långsamt med det övre spjället öppet till en tredjedel. Temperaturen i skåpet håller jag omkring 70-75 grader C. Då innertemperaturen i köttet nått 68 grader C är det klart. (Det tar några timmar, så ha inte bråttom och tjuvtitta helst inte i skåpet under tiden).
Efter rökningen badar jag köttet i sjudande vatten i några minuter. Detta gör jag för att få en mildare och behagligare röksmak på ytan. Ta upp, torka av och låt svalna helt innan det ställs in i kylen.

kryddblandning

fläskkarre

torrsaltning

redo för röken

Bradley smoker

rökt fläskkarre


Rökta kamben enligt 3-2-1-metoden

Äntligen har jag kommit igång med Bradleyröken på allvar. Hösten känns som en riktigt bra tid för att röka mat. Att fylla upp rökskåpet med något gott och samtidigt passa på att fixa lite i trädgården innebär att man får möjligheten att uppleva alla de dofter som annars bara skulle spridas för vinden. Det är också bra mycket trevligare att kratta löv om man samtidigt får snegla åt och dofta det som ligger och väntar i röken. Jag tänder kanske en brasa och sätter mig ned med en kopp kaffe medan jag suger i mig av den nu lite krispigare höstluften. Ännu finns det tid kvar att förbereda tillbehören i köket.
I mitt första inlägg som ny skribent här på Bradley vill jag gärna bjuda på något av det bästa man göra med kamben i en rök. Vid en första anblick kan det låta lite knepigt, men så är inte fallet. Metodens namn avslöjar exakt hur man ska gå tillväga. 3-2-1-metoden går ut på att man först röker rubbade kamben i tre timmar, sedan tas de ut och får lite kärlek, för att sedan ges ännu två timmar i röken. När de två timmarna är till ända, får de en sista handpåläggning med BBQ-sås, innan de slutligen går klart under den sista timmen. Det här är ett roligt och bekvämt sätt att laga mat på. Resultatet blir en hög kamben med riklig smak av rök och amerikansk BBQ och med ett kött som bokstavligen faller av från benen.
I receptet nedan guidar jag er exakt hur man gör. Se till att göra en ordentlig laddning kamben när ni ändå håller på. Det är inte jobbigare, bara roligare. Ni kommer att förstå varför och tacka mig senare.
Så bjud in grannarna och slå er ned med något gott att dricka under tiden ribsen går färdigt under den sista timmen. När det äntligen är dags går det snabbt att ställa fram de typiska tillbehören som i godan ro förberetts i början av rökningen. Vill man inte göra egen rub eller BBQ-sås går det bra att köpa färdigt, även om jag personligen tycker att det är trevligt när allt gjorts hemma från grunden. Viktigast är att inte låta det momentet hindra er ifrån att göra dessa fantastiska “baby back ribs.” Det är röken som gör den stora skillnaden!

Rökta kamben med 3-2-1-metoden (6-8 personer)

4-5 kg kamben
rub (se recept nedan)
bbq-sås (se recept nedan)
4x33cl Strongbow cider (det går även bra med öl eller en bra “molnig” äppeljuice)

Värm upp Bradleyskåpet till en temperatur av 110C/225F. Ladda rökenheten med valfria briketter. Jag föredrar hickory eller äpple till denna rätt.

Arbeta under tiden in rubben väl på båda sidorna av längderna med kamben. Lägg ut kambenen på hyllorna. De kanske behöver trängas lite, men försök att sprida ut benen så luftigt som möjligt. Rök sedan i 3 timmar. Spjället har jag nästan helt stängt. Tjuvkika inte. De klarar sig alldeles utmärkt utan nyfikna blickar.
Efter tre timmar tar jag ut kambenen från röksåpet och lägger över dessa på en plåt. På botten av rökgallren lägger jag ut dubbla lager av en tålig grillfolie.
Jag lägger tillbaka kambenen på folien och slår den torra äppelcidern över köttet. Fördela cidern jämnt. Täck kamben med mer grillfolie. Se till att “paketen” håller så tätt som möjligt för att inte cidern ska ånga bort i onödan. Ställ sedan in kambenen i röken igen. Denna gång ska de stå inne i skåpet i två timmar. (I det här läget kan man slå av själva rökenheten).
Efter två timmar tar jag ut och öppnar upp paketen. Jag tar bort folien från gallren och penslar in kambenen med BBQ-såsen. (Spara lite BBQ-sås till serveringen). Då de är rikligt penslade lägger jag tillbaka kambenen direkt på gallren och kör ytterligare en timme. Denna gång med även rökenheten igång.
Efter en timme är ribsen äntligen färdiga att njutas. Låt gärna kambenen vila en stund innan servering. Det här är fingermat och man vill ju inte bränna sig.

BBQ-rub
2 dl paprikapulver
0,75 dl farinsocker
0,75 dl salt
0,25 dl nymalen svartpeppar
3 msk cayennepeppar
2 msk torkad timjan
2 msk senapspulver
2 msk kummin (lätt mortlade)
1 msk salvia

Blanda samtliga ingredienser ordentligt i en skål. Det är inte säkert att all rub går åt på en gång men, men den går utmärkt att spara en längre tid i en burk med tätslutande lock.

BBQ-sås
3 dl chilisås (av mildare heinztyp)
3 dl ketchup
3 msk dijonsenap
4 tsk flytande honung
4 msk farinsocker
4 msk liquid smoke
1 solovitlök (alt. 6 vanliga klyftor)
4 tsk chilipulver
1 tsk cayennepeppar
4 msk soja (för färgens skull)
salt och svartpeppar efter smak

Riv vitlöken riktigt fint ner i en liten kastrull. Tillsätt samtliga ingredienser utom salt och peppar. Rör ihop såsen och sätt värmen på lågt. Låt sjuda upp och rör konstant. Efter cirka tio minuter på spisen är det dags att smaka av med salt och peppar. Låt sedan kallna och förvara i kyl. Bäst blir såsen först efter något dygn.

Coleslaw
8 dl grovt riven spetskål (alternativt vitkål)
1 morot (fint riven)
1/2 rödlök (finhackad)
1,5 dl crème fraiche
1 dl majonnäs (gärna hemgjord eller Hellmans)
2 tsk dijonsenap
1,5 tsk ljust muscavadosocker
1 msk lätt mortlade och rostade kumminfrön
svartpeppar & salt efter smak
(1 näve valnötter – valfritt)
(ca 1 dl smulad ädelost – valfritt)

Koka upp en stor kastrull med vatten. Riv kålen. När vattnet kokat upp tar jag av det från plattan och kastar ner kålen. Dränk kålen med en hålslev, räkna till tio och slå sedan av i ett durkslag. Spola hastigt med lite kallt vatten över kålen och låt rinna av ordentligt. (Pressa gärna försiktigt ut allt vatten). Rosta kumminfröna i torr panna och blanda sedan samtliga ingredienser väl. Låt vila i kyl i några timmar innan servering.
(Om man inte gillar kummin kan man istället ha i lite grovt skurna valnötter och smulad ädelost. Nötterna tillsätter jag då precis innan servering. Tänk dock på eventuella allergiker, de kanske inte är vana att finna nötter i sin coleslaw).

img_2585

img_2621

img_2627

img_2663

img_2700